top of page
  • Skribentens bildJohanna Söderlund

Det bästa med nästa år är att jag inte fyller 50 år, vilket var en av årets stora händelser 2017. Det var en bra dag men för mig som inte tycker om att vara i centrum var det mycket stress också. Det gör ändå gott att märka hur många fina människor jag har omkring mig. Det var roligt att ha alla samlade!

I övrig under 2017 var det lite för mycket död: en kusin några år äldre än jag och min sista morbror dog (jag har en moster kvar i Sverige, jag har haft 9 mostrar och morbröder). Det som har blivit mycket verkligt för mig i år är att livet är ändligt. Jag har vetat det förr i teorin men i år känns det i hela kroppen och själen och det är inte trevligt. Samtidigt vill jag inte vara yngre än jag är, att vara 50 år är en bra ålder, jag har livserfarenhet och har självförtroende vilket saknades när jag var ung.

Dessutom har det varit rörigt på jobbet, studier vid sidan av (som jag gillar), företagarkurs (nyttigt men krävande) och julmarknad. Slutet av året har varit lite väl intensivt.

Det jag vill av 2018 är lite lugnare takt och mera tid i naturen. Det är upp till mig själv och jag ska göra det jag kan åt det. Och för att minska stress ska jag försöka hålla ordning hemma, då går det mindre energi åt att tycka synd om mig själv när jag ska städa. Det blir en utmaning eftersom jag aldrig varit den städiga typen:)

Gott slut på det gamla året och ett gott nytt år!


  • Skribentens bildJohanna Söderlund

Under längre ledigheter som jul och påsk tittar jag ofta på någon TV-serie på DVD (jo, DVD, jag är så omodern att jag inte har Netflix). Denhär gången blev det Krigets vindar från 1983. Jag väntade som på solens uppgång på alla avsnitt när den kom på TV för mer än 30 år sedan (suck, vad tiden går!!). Jag läste också Herman Wouks alla böcker som serien bygger på; Krigets vindar, Krig och hågkomst, Natalie och en till om jag inte minns fel. Alla tegelstenar. I bara farten läste jag också Youngblood Hawk och Majorie Morningstar av samma författare. Jag var i den åldern att böckerna skulle vara tjocka med liten text och jag slukade dem.

Flera av skådespelarna är döda idag (bl.a.Robert Mitchum, Pug Henry i serien). Andra ser eländiga ut som sonen i familjen, Byron Henry spelad av Jag-Michel Vincent:

Då
Nu

Det är nästan man blir rädd.

TV-serien var (och är) mycket romantisk och det var nästan så jag önskade att det skulle bli krig, hur naiv kunde man vara?

Men jag var mycket intresserad av andra världskriget och läste allt jag kom över, bl.a. Krigets vindar.

Egentligen tycker jag serien håller än i dag trots den dåliga kvaliteten på ljudet och dålig trickfilmning. Jag måste kolla om fortsättningen, Krig och hågkomst också finns på DVD, och det gör den, hoppas den kommer fram tills nyår.


  • Skribentens bildJohanna Söderlund

Julen är snart förbi och det är skönt att återgå till vardagen. Igår hade jag en dag utan måsten och tider att hålla, och det gjorde gott. Jag körde till Hangö, promenerade och lyssnade på havet. Det finns ingenting som är så avslappnande som det.


bottom of page