top of page
  • Skribentens bildJohanna Söderlund

Vilket veckoslut! Jag har stått på Överbys julmarknad hela veckoslutet och är så trött. Och trots att det inte kom in väldigt mycket pengar är jag nöjd ändå för jag har lärt mig massor. Det jag tyckte mest om under veckoslutet var när någon hade köpt något av mig och berättat det åt någon annan som sökte upp mig för att köpa samma sak. Och det gjorde ingenting att det gällde läppomada för 3 euro. Jag blev bara glad över att ryktet gått.

Och roligt hade vi som åkte tillsammans i min lilla bil som var knökfull med saker dit och tack och lov lite (lite) mindre saker tillbaka:) Vi funderade nästan hela vägen hem idag vad vi kan förbättra till nästa gång för det ska bli flera gånger! Inte ens jag skulle ha trott att jag skulle tycka om att sälja på marknad så här mycket.

Fotografera hann jag inte just alls. Men här kommer några bilder från telefon. Mitt bord är det med linneduk och ett blått tyg ped priplor på (det är linneväskor med ett fiskmönster påtryckt, de kommer i webshopen så småningom).


  • Skribentens bildJohanna Söderlund

Det känns som om jag bor i ett lager, jag håller på att samla ihop allt jag ska sälja på Julmarknaden i Överby inkommande veckoslut. Jag har alla produkter tillverkade, det är "bara" prisättningen kvar vilket är ett överraskande stort arbete. Jag är nöjd över att jag en gång börjat i tid och inte stressar i sista stund.

Mina produkter kommer att vara växtfärgat garn, fotkräm, läppomada, disktrasor av lin och bambu, yllehalsdukar stickade av växtfärgat garn, berlocker av "havsslipat" glas och tre väskmodeller med eget tygtryck. Jag minns inte om jag kommer ihåg allt...

Det känns spännande och lite skrämmade inför veckoslutet. Får se hur produkterna blir emottagna. Tänk om jag inte säljer någonting! Men så illa ska det väl inte gå.


  • Skribentens bildJohanna Söderlund

Jag har precis lyssnat klart på en uppläsning av Kanzuo Ishiguros roman Never let me go. Åh, vad bra! Och så obehaglig!

Romanen handlar om tre ungdomar, Tommy, Ruth och Kath, som är klonade för att donera organ. Efter fyra organdonationer "fullbordar de".

I handlingens början är de i tonåren, går på en skola och vet inte om att de finns till för organdonationer men det klarnar för dem så småningom. Man får följa med ungdomarna tills de är vuxna och organdonationerna börjar.

Det var en mycket kuslig berättelse men jag var fast från första stund. Och roligt att upptäcka en färsk nobelpristagare.

Den finns tillgänglig ännu en tid på appen SVT Play under Radioföljetongen.


bottom of page