När jag var barn och blev arg (rent rasande, det gick på ett ögonblick), sprang jag ut, smällde fast ytterdörren, kastade mig på cykeln och for iväg som en pil till Hagen, en naturpark i Ekenäs. Där satt jag på en bänk och hatade allt och alla. Men bara en liten stund. Sedan började jag lyssna på fåglarna och träden och jag tittade på blommorna och gräset. Det tog inte länge innan jag andades normalt och all ilska hade runnit av mig och jag cyklade hem glad igen.
Fortfarande söker jag mig till havet eller skogen när jag är stressad, arg eller ledsen och jag får tröst och blir lugn i själen. Jag vet inte vad det är med naturen som påverkar inte bara mig utan de flesta människorna. Det finns ju forskning på det. Kanske läkarna borde skriva ut natur på recept?





