Det var länge sedan det var is i Hangö. Och det var tyst, väldigt tyst. Inga vågskvalp eller havsbrus utan istället is så långt ögat kunde nå. Jag tänkte inte efter utan promenerade utan halkskydd vilket inte var det lättaste på blankis. Det gick bättre om det var lite snö. De kloka hade skridskor.
Jag fick se Hangö från havet idag, på samma sätt som när vi kom med båt till Hangö i min barndom.
Trots att det var vackert längtar jag efter vår. Jag har fått tillräckligt av vintern.
