Jag stjäl fräckt Peppe Öhmans senaste bloggrubrik, hon skriver om det jag funderat på de senaste veckorna och konstaterar att jag inte är ensam. På Bokmässan i Göteborg hade hon träffat flera som var trötta på att hela tiden vara lycklig, älska sig själv och den individfokuserade kulturen.
Missförstå mig inte, jag tycker det är viktigt att åtminstone vara tllfreds med sig själv, att det inte går så mycket energi åt att hacka ner på sig. Man kan använda energin på så mycket mera roliga saker; en promenad i skogen, sy en klänning, baka en kaka, njuta av en bra bok istället för att älta sin otillräcklighet.
För mig är vanlig vardag utan allt för mycket stora bekymmer eller ångest alldeles tillräckligt, och det kan vara lycka i sig. Det har tagit tid för mig att komma till den insikten, några årtionden. Men det är skönt. Och det gör att jag står ut med de dåliga dagarna, då jag helst vill ligga under täcket och inte möta omvärlden.
