Jag har ingenting emot att ha fyllt 50 år och lite till, jag tar emot mindre skit och har det ganska bra. Det enda jag har emot åldern är att kroppen börjar långsamt förfalla; min syn är inte den bästa, jag hör sämre på vänster öra, rynkorna samlas i ansiktet, jag får leverfläckar på huden (likrost lär det kallas, har man hört på maken!!?!). Och så har min högra stortå konstaterade förslitningar (det kan göra skitont att gå). Slitna leder har bara gamla människor. Jag är inte gammal!! Jag får dras med det här resten av livet. Det går inte att göra något om man inte börjar tillverka ledproteser för stortån:)
Tur är det inte värre än att jag klarar det utan att gnälla allt för mycket. Det finns mycket värre förfall.
Och tur finns Pat Metheny och hans musik (som inte har något med kroppens förfall att göra). Någonting består, och det r bra.