Marit Lindqvist skrev en mycket bra artikel på svenska.yle.fi under rubriken "Vad göra när favoritjeansen spricker? Om prylångest och köpstopp". Det var en tänkvärd text som fick mig att stanna upp igen, mitt i min värsta längtan efter "något nytt" och "jag har ingenting i garderoben"! Tänk att vi slänger 13 - 18 kilogram textilier i medeltal per man. Det är alldeles fruktansvärda mängder! Själv försöker jag att låta bli att köpa nytt och använda mer effektivt det jag redan har.
Jag äger ensam, i alla fall i klädväg, mera än hela vår familj på fyra personer ägde när jag var barn. Jag har inget minne av att jag hade för lite men jag minns lyckan när jag fick nya kläder. De låg utbredda bredvid sängen att de skulle vara det första jag såg på morgonen när jag vaknade. Vad jag längtar till den känslan!
På 1960 - och 70-talet var kläderna sydda av bra kvalitet, jag hade ex en pyjamas i gul frotté från jag var 3 år tills jag var 10! Jag växte långsamt... Till slut räckte den till knäna och armbågarna men var mjuk och skön ändå.
Allting var inte bättre förr men kanske konsumtionen var vettigare. Och jag ska försöka, om och om igen, att handla bara det jag behöver (förutom garn och tyg då) så har jag lite bättre samvete och dämpar min köpångest något. Och sparar lite pengar.
Det är jag på bilden 1968!
