En vän frågade mig igår om jag är en strandsatt sjöjungfru. Det tror jag faktiskt jag är. Jag känner mig hemma vid hav och på öar. Jag mår bra av att höra vågors brus och fåglars skrän. Är jag stressad eller har ångest släpper det om jag är vid havet (en insjö hjälper inte på samma sätt).
På min 50 årsdag höll mamma ett tal och hon trodde att om jag skulle ha levat under en annan tid skulle jag ha varit en fiskarhustru. Det kan bra hända. Men jag skulle också haft några får så jag hade fått garn som jag skulle ha färgat med växter vid stranden. En fiskare behöver ylletröjor för att hålla sig varm.
