Lämpligt tills regeringens information om undantagsförhållanden börjar min snuva rinna. (Det är inte corona-virus, jag har inte träffat någon som varit i epidemiområden, jag har fått smitta av min mamma som varit förkyld.)
Det är en surrealistisk känsla att hela landet i princip stängs; skolelever och studerande ska stanna hemma, hela kulturlivet upphör, man får inte röra sig i stora grupper (över 10 personer), mm, mm. Jag lider med små (och större) företagare som blir utan inkomster på grund av detta. Och förstås är det jobbigt för dem som blir allvarligt sjuka.
För mig är detta inte någon större katastrof bara jag hålls någorlunda frisk. Det som ändå kanske kommer att bli jobbigt, på grund av att jag bor ensam, är att umgänge med andra människor kommer att bli mycket begränsat och och det kommer att vara konstigt. Men det kommer att gå det här också.
Comments