stickKnit

24.9.2017

Åhå, det var inte meningen att det slulle bli ett uppehåll. Men det är lite väl mycket just nu med de tyngsta tiderna under året på jobbet, företagskurs och textilartesanutbildning på kvällarna. Jag tror att jag därför låg platt i sängen ett par dagar med illamående och huvudvärk och noll energi. Kroppen säger antagligen till att NU, ta det lugnt. Och det blev jag tvungen till. Idag är det mycket bättre trots att jag är darrig. Det var skönt att komma ut i skogen en stund. Det har blivit höst....

15.9.2017

Det blir ingen Sting-konsert utan begravning istället. Inte det jag skulle ha önskat men så är livet. Min sista morbror i livet har dött, han var gammal och sjuk men ändå, han har funnits hela mitt liv. Och mamma ska begrava sitt åttonde syskon. Det måste vara kämpigt. 

Vår släkt, på mammas sida, har hållit ganska bra ihop och man har brytt sig om varandra. Det var hårda tider när de växte upp, min äldsta moster föddes under finska inbördeskriget 1918 och mamma som är yngst föddes mellan vinter-...

14.9.2017

Jag har varit en beundrare av Sting sedan 1983, på Polices tid. Då hade jag hört "Every Breath I Take" och jag köpte en C-kassett som jag lyssnade på tills den nästan föll i bitar. Om en knappt två veckor ska jag på konsert i Hartwall-arenan. Jag ser verkligen fram emot det. Jag har sett honom förr ett par gånger och njutit varje gång. 

När jag sitter vid datorn och "jobbar" (dvs spelar patiens) lyssnar jag på Sting för att komma i form:) Här kommer ett litet smakprov:

12.9.2017

När jag var barn och blev arg (rent rasande, det gick på ett ögonblick), sprang jag ut, smällde fast ytterdörren, kastade mig på cykeln och for iväg som en pil till Hagen, en naturpark i Ekenäs. Där satt jag på en bänk och hatade allt och alla. Men bara en liten stund. Sedan började jag lyssna på fåglarna och träden och jag tittade på blommorna och gräset. Det tog inte länge innan jag andades normalt och all ilska hade runnit av mig och jag cyklade hem glad igen. 

Fortfarande söker jag mig t...

6.9.2017

Jag vet inte om det är hösten eller för att jag tycker det är för mycket sjukdom omkring mig just nu men jag känner mig melankolisk. Allt skaver och ingenting är riktigt bra. Då vill jag höra på Esbjörn Svenssons trio och Seven Days of Falling. Jag vet inte om jag börjar må bättre av musiken men jag kan i alla fall låta mig vaggas av musiken en stund.

5.9.2017

Storm i Hangö är av det bästa jag vet. Härom dagen blåste det 26 m/s i vindbyarna så jag måste ta spjärn för att hållas på plats när jag stor på klipporna vid Fyra vindarnas hus. Havet kokade och jag njöt. Som socker på botten pratade jag lite storm med Irmelin Sandman Lilius. Tänk vad världen är liten. Nu harmar det att jag inte berättade att hennes bok Enhörningen hörde till mina favoriter som barn, jag fick den när jag fyllde 7 år. Jag minns ännu mammas röst när hon läste den högt för mig och...

4.9.2017

Det är varje gång lika vackert när alla garner är färgade och upphängda på sin ställning och vi står alla och beundrar och tänker att vad ska vi sticka för vackert av allt detta. Men allt hittar sin plats, sinom tid.

2.9.2017

Mitt under växtfärgandet berättar någon att en god vän har fått en allvarlig sjukdom eller är döende. Det hände idag igen. Jag tror att det är garnet och naturen som får oss att känna trygghet och våga berätta det som tynger oss.

Vi är flera som berörs av de sorgliga nyheterna, direkt eller indirekt. Men det känns ändå bra att mitt i sorgen kan man ändå skapa något vackert av naturen, granna garn som under vintern stickas till varma och vackra tröjor, sockor, vantar, mössor och minnen blandas med...

Please reload

Arkiv
Please reload

Instagram