• Johanna Söderlund

Tiden rusade iväg och plötsligt har det gått ett par veckor sedan senast. Jag har inte gjort mycket klokt men jag har behövt nollställa huvudet. Det är en vecka kvar av min semester så jag måste börja "varva upp" lite att jag får något gjort på jobbet. Eller det kanske går automatiskt att komma tillbaka in i arbetsrutinerna. Det blir i alla fall konstigt när alla är på kontoret igen efter flera månader då de flesta varit på distansarbete.


Idag har jag nystat lite garn, det är nya projekt på gång. Jag ska också växtfärga lite, det är länge sedan senast. Renfanan och lökskalen ligger i blöt och ska kokas imorgon. Renfanan får stå ute på balkongen, den luktar så starkt att jag får huvudvärk. Men det blir en fin gul färg av den. Lite får man lida för konsten.



  • Johanna Söderlund

Vad gott det gör att komma bort hemifrån om så bara till grannkommunen, dvs Mathildedal i Salo. Varje gång jag kör till Kimito ser jag vägskylten men kommer mig ändå inte för att vika av.


Jag köpte inget garn i Ruukin kehräämö trots att de har det mest underbara alpackagarn som finns. (Jag har stickat en sjal av det och den är såååå mjuk)


Målet för trippen var egentligen en utställning med Maarit Lassilas konst och keramik men jag märkte att den den var i Teijo så det blev en liten avstickare. Mycket fin utställning. I den lilla butiken som fanns i samma utrymmen hittade jag en keramiktärna jag inte kunde låta bli att köpa. Tärnor är min absoluta favoritfågel (också farfars och pappas, det sitter väl i blodet). Fantastiska fiskare och de flyger på ett ekonomiskt och smäckert sätt.


Det var en trevlig utfärd, att se något nytt och annat, dricka kaffe med en god tårtbit och vackert väder gör vilken dag som helst lite bättre.



  • Johanna Söderlund

Första och kanske andra veckan på semestern kan vara jobbiga och det känns i synnerhet i år när våren varit konstig med få sociala kontakter. Det jobbiga kommer innan jag varvat ner efter jobbet och innan jag accepterar att nu går det långsamt och jag behöver inte göra ALLT. När prestationspressen försvinner, jag träffar vänner på glass och jag andras lugnare, då blir det bra.

Så nu sitter jag här med mitt bombnedslag till hushåll, ostruken tvätt överallt, tyg som ska klippas, golv som ska torkas (mattorna är tvättade!) och en obehaglig klump i magen. Men jag får lita på att kommer att kännas bättre, det brukar det göra, förr eller senare.