• Johanna Söderlund

I höstas när jag första gången var till Latokartanon koski tänkte jag att när det är kallt och mycket snö är det säkert vackert men samtidigt hade jag inte mycket tilltro till snö. I veckan kom det rejält med snö och det har varit ordentligt kallt så dag körde jag till Latokartanon koski och det var vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Trädens grenar hängde tunga och vita av frost och snö, dimma svävade över forsen som fräste och det var magiskt.


  • Johanna Söderlund

Jag önskar varierande väder att min temperaturfilt inte ska bli så ensidig. Hittills har önskan inte gått i uppfyllelse men det finns hopp under följande vecka. Roligt (hittills i alla fall, jag kanske svär senare i år) är den att virka. Skönt att inte behöva ta beslut hur den ska se ut, det är inte jag som bestämmer utan vädergudarna.

Sedan jag senast skrev om filten har jag litet ändrat systemet. Jag tänkte först virka fasta maskor men det blev för kämpigt och smått att jag ändrade till halvstolpar och nu löper det bra och ser ut som jag tänkte från början.


  • Johanna Söderlund

Idag har jag äntligen använt farmors spinnrock. Jag satt större delen av eftermiddagen och spann; ibland fick jag backa längre än jag kommit framåt, ibland gick det inte alls men plötsligt, en kort stund, gick det riktigt bra. Vilken lycka! Jag måste koncentrera mig hela tiden, när tankarna börjar vandra brister garnet.

Jag tänkte mycket på farmor, det finns spår av henne i spinnrocken, en gammal fiskegarnstråd, bortnött färg och hennes namn, Helmi Elvira Söderlund 1937, målat på sidan. Jag känner en gemenskap med henne trots att det snart är 40 år sedan hon dog.