Skolavslutning

I Västerbergs folkhögskola har vi skrivit loggbok och det har varit väldigt roligt att följa med vad andra i gruppen har skrivit om sin stickning och vardag. Det har blivit rutin för mig att uppdatera loggboken varje söndag. Nu tar kursen slut så jag tänkte fortsätta rutinen i denna blogg. Får se hur det går.

I alla fall, vårens projekt har varit att planera, räkna ut och sticka en tröja eller kofta. Vi har sista kursträffen är denna veckas måndag och tisdag då vi ska redovisa våra projekt. Min kofta är inspirerad av en handskriven bok jag fått. En elev på Ekenäs Vävskola har på 1920-talet ritat upp ca 150 olika vävnotor (mönster) och för hand skrivit om vävterori. Helt fantastiskt för det finns inte ett enda överstruket ord och då är allt skrivet med gammaldags bläckpenna. Alltså bläck, inte kulspetspenna.

Början av mitt projekt i december/januari var väldigt kaotisk på grund av diverse som jag inte går in på här men jag hade väldigt svårt att koncentrera mig. Och jag hade ingen riktig lust med alltihopa. Men jag kämpade på och ju längre projektet pågick destu roligare blev det. Inspiration kommer inte av sig själv utan man måste jobba för det.

Jag ville att mönstret skulle påminna om vävd linneduk och det tycker jag det gör. Det blev nog som jag föreställde mig.

Nu är koftan färdig! Jag blev nöjd men det kommer vara väldigt varm så får se hur mycket den blir använd. Kanske som höst. och vårjacka.

Om att färga garn

Senaste gången jag var till Västerbergs folkhögskola hade vi labfärgning på programmet, dvs vi färgade små mängder vitt, ljusgrått och mörkgrått garn med syrafärger i olika färgstyrkor. Vi skapade på detta sätt över 340 olika färger som vi samlar till färgkartor som vi alla ska få. Vilket fantastiskt bibliotek att ha!

Jag har färgat mycket med växter men det är helt annorlunda. Då kan man aldrig vara riktigt säker på slutresultatet eftersom det beror på växtmaterialet, hur mycket man har och under vilka omständigheter det har vuxit. Klart att man kan vilt experimentera med syrafärger också men poängen är ju att man bättre kan styra slutresultatet.

Väldigt roligt var det och nu skulle jag vilja färga garn men jag måste hejda mig. Jag kan inte ha hur många hobbyer som helst.

Om dille på knappar

Nuförtiden köper jag väldigt sällan knappar utan gör mina egna. Ibland får jag dille på att såga till och sandpappra knappar, ända tills fingertopparna får hål, trots att jag har handskar. Men det är väldigt terapeutiskt att få en slät knapp färdig. När jag har många knappar, förpackar jag dem i små påsar. Just nu har jag knappar av tio olika trädslag. Favoriterna är ask och en.

Ibland vill jag bara hålla i och sortera knapparna. Om det är något jag är noga med är mina knappar. Ibland tycker jag att jag är helt knäpp som håller på som jag gör. Det är i i alla fall väldigt tillfredsställande att sticka en kofta och sy i egna knappar.

Ordning och reda, knappar i låda på fredag.