Linkulla spinneri

Idag var jag på besök till Linkulla spinneri i Ingå. Vilken lyx att ha ett spinneri i närområdet. De spinner främst finsk alpackaull och har ganska mycket melerade garn. Och garnhärvor med alpackornas namn på banderollen. Ganska häftigt att kunna spåra garnet till rätt alpacka.

Det mesta garnet var i alpackornas och fårens egen färg (variationen i ullens färg är helt otrolig!) men de har också lite färgat, alltså ullen är färgad innan garnet är spunnet.

Förstås kom jag hem med två härvor melerat garn som ska bli till något. Vad vet jag inte. En medveten utmaning för mig att välja melerat, det brukar jag inte köpa men just nu har jag behov av utmaningar!

Obs! Inlägget är inte reklam, det var bara så himla trevligt att vara på besök i spinneriet.

En promenad i dimman

Påsken är förbi och vi har sommartid. Det var 17 grader varmt idag i Helsingfors och åskade i Åbo-trakten. På onsdag ska det snöa. Allt är upp och ner med andra ord:)

Eftersom jag frångått mina "principer" och börjat motionera (jag går på gym!!), promenerar jag mera och var till Uddskatans naturskyddsområde i Hangö härom dagen. Uddskatan ligger på Tulludden och är Finlands sydligaste udde. Hela Tulludden var täckt av dimma medan Hangös centrum badade i sol. Många var ute och motionerade. Jag tycker mera om naturen när där inte är så mycket folk. Fascinerade var det ändå, att höra fåglar i dimman (bl.a. gudungar, fiskmås och skrattmås) men jag såg dem inte. Gammal sjö slog mot klipporna på södra sidan av Tulludden medan det var nästan lugnt på norra sidan. Det gjorde så gott åt min själ och jag sov gott och tungt natten efter.

Att se på kroppen med neutrala ögon

Under veckoslutet har jag på kurs med Elin Skogberg och vi har gjort ett mönster anpassat för just mig. Vi gjorde ett liv, dvs överdel utan ärm. Mönstret draperades direkt på kroppen och överfördes sedan till papper. Det kan nu förädlas till ärmlösa toppar, t-skirts, skjortor, blusar och klänningar. Mycket bra att ha.

För att se hur mönstret satt på kroppen, betydde att jag såg hur jag såg ut, oberoende om jag ville eller inte. Det var hälsosamt att försöka betrakta kroppen med neutrala ögon och inte söka efter alla skavanker och allt det jag inte tycker om. Kroppen är min och det gäller att gilla läget.

När jag ser tillbaka på livet finns det få perioder där jag är nöjd med min kropp. Om jag ser ett foto på mig själv för 20, 30 eller 40 år tillbaka kan jag inte förstå varför jag var så kritisk. Och alldeles onödig energi har gått åt att bekymra mig.

Här har vi just börjat nåla fram figurveck.

En bit på väg och mönstret sitter redan bättre.

Ett färdigt grundmönster som kan varieras i det oändliga, endast fantasin sätter gränser.