Shetland dag 7 och hotellet

Som sockret på moset och pricken på i, eller hur det heter, tillbringade vi sista hela dagen vid Eshaness.

På vägen till Eshaness passerade vi Mavis grind där man bokstavligen kan promenera från kust till kust eftersom Nordsjön letar in sig i en vik på ena sidan vägen och Atlanten på den andra. Kul!

Vid Eshaness var någongång för mycket länge sedan en vulkan och det syns tydligt på jordmånen, gammal lava som stelnat. Otroligt! Trots att Shetland inte är så stort finns det olika jordmåner. Det var brant och Atlanten kan vara vild under stormar och stora stenar (som mina händer) kan blåsa upp över branten. Men vi hade fint väder igen en gång!

Efter en picknic vid det igen fina lokala muséet och en kort vandring kom vi fram till Stenness (en stenig strand som har varit djupfiskehamn) och en sista simtur för resan. Vattnet var kanske 16 grader och kändes varmt och skönt.

Till sist några ord om hotellet Busta House som låg i Brae (därför pekar pilen på Brae på kartan ovan). Den äldsta delen härstammade från 1588. Hotellet var charmigt med knarrande och lutande golv och ett vardagsrum med ett stort skåp där det fanns whiskey hur mycket som helst. Maten var god! Mera kan man inte önska sig.

Efter en helt fantastisk vecka återstod inget annat än att försöka klämma in allt garn i kappsäcken. Det gick med mycket svett och milt våld. Följande morgon var det tidig start tillbaka mot Edinburgh och tillbringa ett par dagar där, mera om det en annan gång.

Shetlandsresa dag 5 och 6

Dag 5 tillbringade vi på ön Burra och i den tidigare huvudstaden Scalloway.

Burra är uppdelad i två öar; West Burra och East Burra.

På West Burra finns Minn beach, en helt otrolig strand. Om man har följt med deckarserien Shetland har ett och annat lik legat här. Vi såg inga.

Vi vandrade på heden bland med fåren och njöt i det vackra vädret. Några av oss tog en kortare tur för att hinna ta oss ett bad. Vattnet var kristallklart, salt och cirka 13 grader. Så uppfriskande! Det finns inga omklädningshytter på stränderna utan det var bara att gå bakom en klippa om sådan fanns eller att stå på stranden och byta kläder. Det var inte lätt när sanden antingen var superfin och fastnade överallt (man fick gratis peeling av fötterna för det kom in så mycket sand i sockorna) eller så bestod stranden av klapperstenar och det knappt gick att stå. Men det var det värt.

Efter lunch inne i Scalloway fick vi höra om norska motståndsmän under andra världskriget som hade sitt högsäte i Scalloway. Här reparerade de sina båtar innan de tog sig till Bergen i Norge med utrusning till motståndsmännen där. De låtsades vara fiskare för att tyskarna inte skulle fängsla dem. En del kunde resa 40 gånger mellan Scalloway och Bergen. Modiga män!

Vi fortsatte till Scalloways museum som var mycket fint. Det fanns många små muséer på Shetland som var informativa och intressanta, för det mesta var det frivilliga som skötte verksamheten.

Sista programpunkten på eftermiddagen var ett besök hos Donna Smith som bott hela sitt liv på Burra och som lät spinna ull och som hon färgade med växtfärger. En syskonsjäl!

Garn på tork.

På torsdag, dag 6, stod Whalsey (som betyder Valön) på tur. Det var första dagen med dimma och regn i luften, alla andra dagar hade varit soliga, vilket hade varit en ovanlighet hela sommaren.

På vägen tog vi en avstickare till chauffören Johns torvtäkt. I maj-juni får man ansöka om att bryta torv till husbehov. Man eldar med det istället för ved. Det fanns just inga träd på Shetland.

Torven växer med 1 mm per år och John hade grävt ner ca 150 cm så det var ganska gammal torv han tog. Den var stenhårt packad, en torvbit kändes som ett vedträ.

Torven får torka över sommaren och sedan packas den i skjul färdig för mysiga brasor under vintern.

Torven och västen går ton i ton.

Efter vi anlänt med färja besökte vi Whalseys lokala museum som hade en avdelning för handarbete, främst stickning och en avdelning för fiske. Invånarna på Whalsey fiskar mycket, jorden är inte bördig.

Vadmal, ett vävt ylletyg som fått ligga i havet och valkas.

En kvinna som rensar fisk klädd i fairisle tröja.

Eftermiddagen tillbringade vi med att sticka lite shetlandsspets.

Shetladresa dag 3 och 4

På måndag (vi landade på Shetland på lördag) åkte vi till den nordligaste ön, dvs Unst. För att komma dit måste vi ta två färjor, först till ön Yell och sedan till Unst.

Väl där körde vi vidare till Hermaness naturreservat där vi gick uppåt, uppåt, uppåt,... Just som jag trodde att nu är backen slut kom det mera... Det var ändå bekvämt att gå, på en spång som var byggd för att skydda heden.

Väl framme tog utsikten andan ur mig. Vi kom fram till kusten som var hög och brant och full av havssulor. Lukten från fågelspillning var märkbar.

Havssulor har ihåligt skelett för att vara så lätta som möjligt. De häckar i kolonier och det är den enda gång de är på land, annars flyger de till havs.

Alla vita prickar är havssulor.

Naturligtvis fanns det också får som låg och idisslade brantens kant och tittade på utsikten. Jag vågade inte gå sådär nära!

På eftermiddagen åt vi bl.a. scones med jordgubbssylt och clotted cream (tjock vispgrädde) på Victoria's Vintage Tearoom. Hur kan de få så fluffiga och saftiga scones? Mina blir torra och hårda.

Innan hemfärd stannade vi hos Mella som också var vår guide för dagen. Hon har tillverkat en speciell handkräm för stickare!

Vi stannade också på det lokala hembygdsmuséet och en kvinna stickade med stickbälte. Man sticker in en lång sticka i en liten läderkudde som är fäst i ett bälte man knyter om midjan. Stickningen låser man fast under den andra (vänster) armen. Sedan håller de garnet i höger hand och "kastar" det över vänster sticka. Det gick snabbt som tusan. Tröjor stickades med tre långa strumpstickor.

Efter en natt med god sömn stod följande ö på programmet, dvs Bressay (som betyder den breda ön) som ligger mitt emot Lerwick (som betyder den leriga viken) som är huvudstaden på Shetland. Där träffade vi Chris på Garth's Croft. Croft ää ett litet jordbruk. Han hade shetlandsfår som är små och mångfärgade. Det är just ingen lönsamhet i shetlandsfår, han får 10 pund för ett får medan ett större vitt får kan ge 80-90 pund. Men de större kräver å andra sidan tilläggsfoder som hö och ensilage medan shetlandsfåren klarar vintern på naturbeten bara det finns hopp om ett grönt grässtrå i maj.

På tal om får, det finns hur många raser som helst i Storbritannien. I Finland har vi tre raser som är finländska; finsk lantras, Kajanalands grå och Ålandsfår. Vi har färre får i hela Finland än vad de har på Shetlandsöarna.

Detta är fårull som är klippt att den håller ihop. Färgvariationen är fantstisk!

Vi körde också till andra sidan Bressay för att titta på ön Noss (som betyder näsa). Det är ett fågelreservat. Igen, mycket vackra vyer. Hur kunde det vara så fint överallt? Vi hade tur med vädret, kanske jag skulle ha tänkt annorlunda om det regnat småspik och stormat.

Eftermiddagen tillbringade vi i Lerwick. Vi kollade upp Jimmy Perez hus, han från deckarserien Shetland. Han var tyvärr inte hemma.

Innan återfärd till hotellet handlade vi ohemula mängder av garn... Det får ni inte se på bild!

Jimmy Perez hus.