• Johanna Söderlund

Det är länge sedan jag växtfärgat garn men efter julen fick jag lust eftersom mamma gav mig en påse med lökskal. Hon sparar lökskal åt mig vilket jag är mycket tacksam över.

Jag har skapat ett sjalmönster (det är inte nedtecknat ännu) jag ville ha ett grönt garn till och d passar lökskal bra, i synnerhet skal från rödlök. Jag lade allt skal (röd och gul lök blandad, ca 1 liter), i en gjutjärnskastrull och hällde hett vatten på. Där låg det (onödigt länge men jag väntade på garn...) i över en vecka. Eftersom grytan var för liten gör den garnmängd jag hade, hällde jag skal och vatten från grytan i en större kastrull och hällde på ännu mera vatten. Sedan fick det koka i ett par timmar innan jag lade i 400 gram garn (som hade legat i blöt att det var genomvått). Temperaturen i kastrullen låg kring 80 grader i ett par timmar. Garnet fick bli kvar i kastrullen ett par dagar innan jag sköljde det.

I första sköljvattnet sätter jag i ett par droppar linoljesåpa. Efter det sköljer jag tills vattnet är klart. I sista sköljningen blandar jag i en skvätt ättika.

Den här gången använde jag inga betmedel (det gör att färgen fastnar bättre) eftersom järnet i gjutjärnsgrytan också fungerar som ett slags betmedel.

Järnet gör också att färgen går mera mot det grå (det blir mera grått ju längre växtmaterialet ligger i grytan). Förr använde man bl.a. järnsulfat (kallas också järnvitriol) men det ska man inte hälla ut i avloppet. Jag undviker alla kemikalier och använder enbart alun för det kan man också använda för gurkinläggning eller deodorant.

Jag blev nöjd med resultatet, det blev ganska nära den färg jag ville ha vilket är riktigt bra med tanke på att växtfärgning är ganska svår att styra. Men det är det som är det roliga!

Vill du läsa mera om växtfärgning har jag gjort ett "grundrecept" här: klick eller klicka på kategorin Växtfärgning ovanför rubriken.

Garnet är inte såhär flammigt i verkligheten men det skulle ha varit fint det också.

  • Johanna Söderlund

I höstas när jag första gången var till Latokartanon koski tänkte jag att när det är kallt och mycket snö är det säkert vackert men samtidigt hade jag inte mycket tilltro till snö. I veckan kom det rejält med snö och det har varit ordentligt kallt så dag körde jag till Latokartanon koski och det var vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Trädens grenar hängde tunga och vita av frost och snö, dimma svävade över forsen som fräste och det var magiskt.


  • Johanna Söderlund

Jag önskar varierande väder att min temperaturfilt inte ska bli så ensidig. Hittills har önskan inte gått i uppfyllelse men det finns hopp under följande vecka. Roligt (hittills i alla fall, jag kanske svär senare i år) är den att virka. Skönt att inte behöva ta beslut hur den ska se ut, det är inte jag som bestämmer utan vädergudarna.

Sedan jag senast skrev om filten har jag litet ändrat systemet. Jag tänkte först virka fasta maskor men det blev för kämpigt och smått att jag ändrade till halvstolpar och nu löper det bra och ser ut som jag tänkte från början.