• Johanna Söderlund

Igår somnade jag kl 21 och vaknade i morse kl 8. Migränen slog till igår, tur nog inte den värsta sorten för jag skulle ha ett pyttepytte litet födelsedagskalas. Det har varit lite mycket av allt senaste tiden och när jag kunde slappna av kom migränen som ett brev på posten. (Jag måste sluta använda detta uttryck, det är väldigt osäkert att breven kommer fram med posten nuförtiden...)

Idag var mitt huvud lite dagen efter och mådde inte bra av fysiska ansträngningar, lugna promenader i skogen var bästa medicinen. Jag körde med andra ord till södra Finlands största fors. Det gjorde gott. Jag fick sällskap av en oblyg skogsmus, den var inte rädd trots att jag fotograferade den. Den brydde sig tydligen inte om turister.




  • Johanna Söderlund

Jag föll ner i ett stickhål där jag befunnit mig när jag inte varit på jobb. Jag har fått mycket stickat men ingenting annat gjort vilket fått mig på dåligt humör. Det verkar vara mångas problem att dagarna bara går till ingenting när man ska röra sig så lite bland med andra människor som möjligt. Allt står stilla.

Men jag fick en tröja färdig, en Lunenburg tröja i garner jag hade hemma. Den var rolig att sticka och en ny favorittröja. Garnet är Drops Alpacka som kanske inte är mitt favoritgarn (det är för billigt, hen som har alpackorna kan inte få just något betalt) men de har vackra färger. En nystan har jag växtfärgat (orange), de andra är Drops egna färger.

Det enda jag ändrat i mönstret är att jag inte gjorde det sista varvet av ökningar på oket, den blev bättre så för mig. Annars skulle den ha blivit för stor (och detta vet jag eftersom jag stickat en annan Lunenburg nästan färdig men jag hade inte tillräckligt garn av bottenfärgen...)

Jag kan tänka mig att sticka en likadan till, eventuellt ändra den till en kofta.


  • Johanna Söderlund

Senaste vecka var det kallt och vackert vinterväder och då byggdes ett färggrant och fantasislott i Ekenäs. Barn och vuxna hade gjort isblock i använda mjölkburkar: färgade, infrysta blommor och helt genomskinliga. De staplades på varandra och fogades samman och blev ett mycket vackert isslott. När det nästan var klart blev det tö och nu är det väl ingenting kvar. Men det var fint så länge det varade och gav glädje åt många!