Efter att ha suttit instängt på utbildning (på distans) hela dagen fick jag akut längtan efter havet. Jag kom fram till Hangö efter till solnedgången (som är redan kl 16.17). Det var tyst, förutom vågorna mot stranden. Det var nästan helt mörkt, det lyste från några hus. Casinots torn var upplysta som om någon skulle bo där. Kanske ett mumintroll eller knytt.
När jag kom hem kunde jag andas lite lättare igen.
Efter att ha gått hela förmiddagen i aviga leggins, smutsigt hår och skitig collage tog jag mig i kragen och körde till Fiskars. Där pågick en matmarknad med lokala varor men det var tyvärr inte så mycket folk. Kanske det berodde på vädret eller kanske på coronan.
Jag vandrade lite omkring, köpte en ny mugg istället för den som gått sönder av Paatero keramik och sedan körde jag hem tillbaka.
Potentiella julklappar finns det i Fiskars och jag ska åka dit igen lite senare och handla dem. Jag har ändå ingen lust att besöka Helsingfors, där är för många människor. Konstigt folkskygg man blir av coronan. Inte roligt alls.
Jag tycker mera om allhelgonadag än halloween, som inte ens fanns när jag var barn. Den har kommit på senare år. Allhelgonadag tyckte jag då (för länge sedan) var en trist helg, mörk och tråkig. Nu är det en chans att gå ner i varv, tänka och minnas de som inte längre finns med oss.
Trots allt tycker jag ändå om när stadens parkavdelning försöker pigga upp oss (eller skrämma?) i höstmörkret. Spöken, spindlar och pumpor finns lite här och där. Det uppskattas mycket.
