Shetlandsresa dag 5 och 6

Dag 5 tillbringade vi på ön Burra och i den tidigare huvudstaden Scalloway.

Burra är uppdelad i två öar; West Burra och East Burra.

På West Burra finns Minn beach, en helt otrolig strand. Om man har följt med deckarserien Shetland har ett och annat lik legat här. Vi såg inga.

Vi vandrade på heden bland med fåren och njöt i det vackra vädret. Några av oss tog en kortare tur för att hinna ta oss ett bad. Vattnet var kristallklart, salt och cirka 13 grader. Så uppfriskande! Det finns inga omklädningshytter på stränderna utan det var bara att gå bakom en klippa om sådan fanns eller att stå på stranden och byta kläder. Det var inte lätt när sanden antingen var superfin och fastnade överallt (man fick gratis peeling av fötterna för det kom in så mycket sand i sockorna) eller så bestod stranden av klapperstenar och det knappt gick att stå. Men det var det värt.

Efter lunch inne i Scalloway fick vi höra om norska motståndsmän under andra världskriget som hade sitt högsäte i Scalloway. Här reparerade de sina båtar innan de tog sig till Bergen i Norge med utrusning till motståndsmännen där. De låtsades vara fiskare för att tyskarna inte skulle fängsla dem. En del kunde resa 40 gånger mellan Scalloway och Bergen. Modiga män!

Vi fortsatte till Scalloways museum som var mycket fint. Det fanns många små muséer på Shetland som var informativa och intressanta, för det mesta var det frivilliga som skötte verksamheten.

Sista programpunkten på eftermiddagen var ett besök hos Donna Smith som bott hela sitt liv på Burra och som lät spinna ull och som hon färgade med växtfärger. En syskonsjäl!

Garn på tork.

På torsdag, dag 6, stod Whalsey (som betyder Valön) på tur. Det var första dagen med dimma och regn i luften, alla andra dagar hade varit soliga, vilket hade varit en ovanlighet hela sommaren.

På vägen tog vi en avstickare till chauffören Johns torvtäkt. I maj-juni får man ansöka om att bryta torv till husbehov. Man eldar med det istället för ved. Det fanns just inga träd på Shetland.

Torven växer med 1 mm per år och John hade grävt ner ca 150 cm så det var ganska gammal torv han tog. Den var stenhårt packad, en torvbit kändes som ett vedträ.

Torven får torka över sommaren och sedan packas den i skjul färdig för mysiga brasor under vintern.

Torven och västen går ton i ton.

Efter vi anlänt med färja besökte vi Whalseys lokala museum som hade en avdelning för handarbete, främst stickning och en avdelning för fiske. Invånarna på Whalsey fiskar mycket, jorden är inte bördig.

Vadmal, ett vävt ylletyg som fått ligga i havet och valkas.

En kvinna som rensar fisk klädd i fairisle tröja.

Eftermiddagen tillbringade vi med att sticka lite shetlandsspets.

Shetladresa dag 3 och 4

På måndag (vi landade på Shetland på lördag) åkte vi till den nordligaste ön, dvs Unst. För att komma dit måste vi ta två färjor, först till ön Yell och sedan till Unst.

Väl där körde vi vidare till Hermaness naturreservat där vi gick uppåt, uppåt, uppåt,... Just som jag trodde att nu är backen slut kom det mera... Det var ändå bekvämt att gå, på en spång som var byggd för att skydda heden.

Väl framme tog utsikten andan ur mig. Vi kom fram till kusten som var hög och brant och full av havssulor. Lukten från fågelspillning var märkbar.

Havssulor har ihåligt skelett för att vara så lätta som möjligt. De häckar i kolonier och det är den enda gång de är på land, annars flyger de till havs.

Alla vita prickar är havssulor.

Naturligtvis fanns det också får som låg och idisslade brantens kant och tittade på utsikten. Jag vågade inte gå sådär nära!

På eftermiddagen åt vi bl.a. scones med jordgubbssylt och clotted cream (tjock vispgrädde) på Victoria's Vintage Tearoom. Hur kan de få så fluffiga och saftiga scones? Mina blir torra och hårda.

Innan hemfärd stannade vi hos Mella som också var vår guide för dagen. Hon har tillverkat en speciell handkräm för stickare!

Vi stannade också på det lokala hembygdsmuséet och en kvinna stickade med stickbälte. Man sticker in en lång sticka i en liten läderkudde som är fäst i ett bälte man knyter om midjan. Stickningen låser man fast under den andra (vänster) armen. Sedan håller de garnet i höger hand och "kastar" det över vänster sticka. Det gick snabbt som tusan. Tröjor stickades med tre långa strumpstickor.

Efter en natt med god sömn stod följande ö på programmet, dvs Bressay (som betyder den breda ön) som ligger mitt emot Lerwick (som betyder den leriga viken) som är huvudstaden på Shetland. Där träffade vi Chris på Garth's Croft. Croft ää ett litet jordbruk. Han hade shetlandsfår som är små och mångfärgade. Det är just ingen lönsamhet i shetlandsfår, han får 10 pund för ett får medan ett större vitt får kan ge 80-90 pund. Men de större kräver å andra sidan tilläggsfoder som hö och ensilage medan shetlandsfåren klarar vintern på naturbeten bara det finns hopp om ett grönt grässtrå i maj.

På tal om får, det finns hur många raser som helst i Storbritannien. I Finland har vi tre raser som är finländska; finsk lantras, Kajanalands grå och Ålandsfår. Vi har färre får i hela Finland än vad de har på Shetlandsöarna.

Detta är fårull som är klippt att den håller ihop. Färgvariationen är fantstisk!

Vi körde också till andra sidan Bressay för att titta på ön Noss (som betyder näsa). Det är ett fågelreservat. Igen, mycket vackra vyer. Hur kunde det vara så fint överallt? Vi hade tur med vädret, kanske jag skulle ha tänkt annorlunda om det regnat småspik och stormat.

Eftermiddagen tillbringade vi i Lerwick. Vi kollade upp Jimmy Perez hus, han från deckarserien Shetland. Han var tyvärr inte hemma.

Innan återfärd till hotellet handlade vi ohemula mängder av garn... Det får ni inte se på bild!

Jimmy Perez hus.

Shetlandresa dag 1 och 2

Så har ja återvänt hem efter en fantastiskt fin rea till Edinburgh och Shetlandsöarna. Den ordnades av Redfoxtravel, en resebyrå som specialiserat sig på resor i små grupper. Vi var 18 i gruppen vilket var mycket lämpligt. Vi hann lära oss känna varandra. Det var ett mycket trevligt gäng och vi hade roligt tillsammans.

Resan startade från Edinburgh, dit fick man ta sig på egen hand. Start mot Shetland och Sumburg flygplats skedde 20.7.2024 tidigt på morgonen.

Väl framme blev jag genast alldeles tagen av vyerna! Havet (Atlanten på västra sidan av öarna och Nordsjön till öster) syntes nästan överallt. Bergen som var gräsklädda eller ljungbeklädda (som precis började blomma) hade oändligt många nyanser av lila, brunt och grönt. Allt detta är svårt att fånga på bild för det blir så platt.

Oberoende, första dagen körde vi (eller John körde och James guidade) till öarnas sydligaste spets och såg våra första lunnefåglar, puffin.

Efteråt åkte vi vidare till James bror Cecil som hade shetlandsfår (små olikfärgade får) och en snickeriverkstad. Det verkade som Shetlandsborna är tusenkonstnärer och sysslade med det mesta.

Efter lunch fick vi uppleva en tombolo, en strandremsa, ett näs mellan fastlandet och St Ninia's Isle som består av söndersmulat musselskal. Den försvinner varje vinter på grund av vågor och vind och återskapas varje vår igen. Där tog jag mitt första dopp, det var kanske 13 grander i vattnet och mycket friskt och skönt!

Sedan körde vi mot hotellet Busta (ett eget inlägg kommer om det).

Följande dag blev det start mot ön Mousa (vilket betyder Mossö), dit guiden inte kommit på hela året för det hade blåst så mycket.

Ön är bl.a. känd för sin broch (finns inget svenskt ord) från järnåldern, ett runt torn byggt av sten och som har dubbla väggar. Man vet inte riktigt vad det har använts till. Det gick en trappa upp till toppen mellan väggarna och utsikten var fin. Vi stötte på flera broch under veckan men ingen var i lika fint skick som denna.

Vå såg också sälar som vilade i öns små vikar. De var svåra att fånga på bild, just när jag skulle knäppa gled de under ytan.

Här skymtar man brochen.

Inifrån brochen.

Utsikten!

Dikten kunde vi läsa på båten från Mainland till Mousa.