• Johanna Söderlund

Varje kväll när det blivit lagom varmt och jag sitter på balkongen med min stickning, flyger tornseglarna i i högljudd formation ovanför talltopparna. Årets ungar är ute och flygtränar och det ser bra ut. Det är lika roligt varje gång att följa med deras eskapader.

I övrigt lider jag av värmekoma, det enda stället där det är behagligt är vid stranden i skuggan eller sent på kvällen på balkongen. Luftkonditioneringen på jobbet gick sönder vid senaste åskväder och det tar några veckor innan reservdelarna kommer. Vi har fönster öppna för att få korsdrag men det lockar tydligen fjärilar att hälsa på. Vi hade sju (!) stycken inne idag. De är hopplösa att få ut för de flyger uppe vid taket. Det blir ett nytt försök imorgon.



  • Johanna Söderlund

Vilken vår och försommar det blev! All tid gick åt till jobb (kommunalval) och när det var nästan klart, dog min pappas fru. Det blev att klämma in besök på begravningsbyrå och kistläggning bland valarbete. Samtidigt var det världens värmebölja. En dag fick jag gå hem från jobbet för jag bara inte orkade. Men nu är valet över och det har lugnat sig betydligt på arbetsfronten. Jag är bara så genomtrött att jag orkar knappt få något gjort, tur kommer semestern om knappt två veckor. Jag försöker återhämta mig med långsamma simturer i ljummet hav, det är otroligt skönt. Efteråt sitter jag på stranden med min stickning. Det kallar jag för rehabilitering.


På midsommardagsmorgonen vaknade jag före klockan fem. Jag hade lovat mig själv kvällen innan att om jag vaknar tidigt, ska jag inte somna om utan köra ut på en tur och fotografera. Det var ett mycket bra löfte. Vilket ljus det var vid Latokartanon koski. Där tillbringade jag en god stund. När jag kom hem tillbaka, då var klockan 6.30, simmade jag vid Stallörsparken i Ekenäs. Där var några som städade upp efter midsommaraftonens fester och en trött festprisse låg på en parkbänk och sov. Vattnet var alldeles underbart. En morgon jag lever länge på.






  • Johanna Söderlund

Jag har blivit expert på prokrastinering under denna vår, alltså att skjuta upp saker jag borde göra. Prokrastinering låter bättre, nästan som en sjukdom jag inte kan göra något åt.

Jag skjuter upp att tvätta, städa, skriva blogg, betala räkningar, gå ut och gå, läsa böcker, vattna blommor, stryka kläder, ja, allt annat förutom att sticka. Mitt myckna stickande har gjort att jag har fått tennisarmbåge. Suck. Kanske den skulle bli bättre om jag skulle ta itu med det jag skjutit upp.

Kanske det blir bättre sedan någongång eller så inte. Nu ska jag i alla fall hänga mitt täcke på balkongen för vädring att det är skönt och svalt när jag ska sova.