• Johanna Söderlund

Jag tycker mera om allhelgonadag än halloween, som inte ens fanns när jag var barn. Den har kommit på senare år. Allhelgonadag tyckte jag då (för länge sedan) var en trist helg, mörk och tråkig. Nu är det en chans att gå ner i varv, tänka och minnas de som inte längre finns med oss.

Trots allt tycker jag ändå om när stadens parkavdelning försöker pigga upp oss (eller skrämma?) i höstmörkret. Spöken, spindlar och pumpor finns lite här och där. Det uppskattas mycket.


  • Johanna Söderlund

Det är väl hösten och coronan som gör att en och annan av oss blir håglösa i dessa tider. Kvällarna är mörka och det har regnat mera eller mindre alla dagar (så känns det i alla fall). Jag saknar input/inspiration/nya tankar. Jag saknar hantverksmässor. Jag saknar att kunna handla utan munskydd. Jag vill att allt ska vara som vanligt.

Jag läste en artikel på yle.fi's sidor (tyvärr på finska) om hur man kan påverka hormonerna i kroppen så man mår bättre. Enkla saker som att ta en annan väg till butiken, duscha varmt, andras djupt och andra tips. Det är rimliga grejer att göra. Jag börjar nu med att andras djupare.


  • Johanna Söderlund

Hemkommen efter ett till stickläger. Denna gång var jag en av arrangörerna och inte enbart deltagare Jag är trött, tröttare, tröttast efter allt prat och skratt och undervisning. Men roligt är det. Vi pixelvirkade (c2c), dominostickade, provade på olika hälar och muddar, hönsestrickade och mycket annat. Deltagarna verkade vara nöjda och belåtna. Alla hade så stort behov av att umgås när det i månader har varit så strikt. Det är det fortfarande men vi har i alla fall lärt oss att utan sociala kontakter går det inte att leva ett bra liv.

Alla ska sticka en lapp som de lämnar kvar som minne från lägret. Efter detta fjärde läger har vi 80 lappar med lika många färger och mönster. De hänger så fint som en installation i fönstret under lägret. Det kommer att bli en filt av något slag och den är full av värme, omtanke och skratt.