• Johanna Söderlund

Jag har upptäckt ett nytt utflyktsmål, Ladugårdsforsen i Bjärnå (Latokartanonkoski). Ändå vad fint! Jag har skymtat fotografier av den på Facebook och undrade var den är. Det visade sig att den bara är 25 min körtid hemifrån. Jag är lyckligt lottad som bor i trakter med alldeles underbar natur.

Omgivningarna var lite mystiska, trollska och vackra. Stigarna var väl utmärkta och det fanns massor av fina fotograferingsplatser. Forsen brusade bland gamla träd och en ruin av en kvarn. Det är något speciellt med vatten, oberoende om det är havet eller en fors, "levande" vatten är hypnotiserande

.Tyvärr blev de flesta av mina bilder suddiga (men det gör ingenting, jag har orsak att åka dit igen, kanske redan imorgon). Stativ är bra att ha och ett annat objektiv än det jag hade (jag orkar aldrig släpa på min fotoutrustning vilket jag har fått lida av många gånger).

Det ska bli spännande att se hur forsen ser ut under alla årstider, jag kommer att besöka den ofta.

  • Johanna Söderlund

Jag skriver det varje gång jag promenerat till Finlands sydligaste udde; det är så värt det och så fint och så skönt. Mera än det säger jag inte för då bara upprepar jag mig själv.


  • Johanna Söderlund

Jag har ett par välbehövliga semesterdagar och jag har gjort: ingenting. Förutom stickat, promenerat, sovit och städat lite. Imorgon har jag tänkt ta mig till Bio Forum och titta på Tove-filmen. Sedan är det jobb som vanligt igen. Oberoende har dagarna gjort mig gott. Axlarna har sjunkit ner och jag andas lite djupare igen.

Det är vackert på Ramsholmen där jag promenerade igår och många njöt av höstfärgerna. Om corona-epidemin har fört något gott med sig är det utelivet.