Det blir ingen Sting-konsert utan begravning istället. Inte det jag skulle ha önskat men så är livet. Min sista morbror i livet har dött, han var gammal och sjuk men ändå, han har funnits hela mitt liv. Och mamma ska begrava sitt åttonde syskon. Det måste vara kämpigt.
Vår släkt, på mammas sida, har hållit ganska bra ihop och man har brytt sig om varandra. Det var hårda tider när de växte upp, min äldsta moster föddes under finska inbördeskriget 1918 och mamma som är yngst föddes mellan vinter- och fortsättningskriget. Min morfar dog när mamma var 7 år och då fick mammas bröder ta hand om gården, de var inte så gamla själva. 10 år efteråt dog min mormor i asiaten, en influensa som härjade på 1950-talet. Alla 10 barnen överlevde till vuxen ålder och det var en bedrift!
Jag har tyckt om mina mostrar och morbröder, de har varit viktiga. Samma gäller kusinerna. De ger mig en stadig grund att stå på, ett ankare i livet. Det är inte alla förunnat att ha en bra släkt och det är jag tacksam för.
