Trots att jag inte firat Finland 100 år på något vis och trots att jag protesterar lite mot allt kan jag inte låta bli att rysa när jag hör Sibelius Finlandia en sådan här dag. Och jag kan inte låta bli att titta på Väinö Linnas Okänd soldat på TV. Jag känner luftdraget av historiens vingslag.