För några år sedan när mina vänners barn var 15 år +, tyckte de att föräldrarna bara hade tröga bekanta som aldrig gjorde något. Vi skrattade gott åt det. Nu har det varit en period som jag själv funderat om jag lever ett trögt liv. På Instagram och i bloggar visas bilder av underbara landskap i Långtbortistan, det ena mera exotiskt än det andra. Folk möblerar om i sina hem; målar, tapetserar, syr nya gardiner. Det shoppas de nyaste kläderna och skumvinet bubblar i glasen. Och jag gör ingenting av detta. Och känner mig trög. Tills jag kör till Hangö och njuter av tystnaden, eller till Fiskars och vänder ansiktet mot solen och har det skönt tillsammans med änderna. Och känner mig inte alls trög och tycker inte alls jag har brist på någonting. Det är skönt att kunna njuta av det lilla och det vardagliga.
