Det har varit väldigt tyst på jobbet eftersom det är sportlov. Nästan bara stängda dörrar i korridoren. Ganska skönt ändå med lite tid att återhämta sig.
Väl hemma har bokföringen (min pyttelilla till min pyttelilla firma) stressat mig i flera veckor. Varför, varför, varför blir det så svårt? På jobbet har jag inte problem med pappersarbete. Hemma tar det bort av min sticktid. Nu är det ändå fixat, jag ska bara ge det år min syster så hon gör det egentliga arbetet.
Det blir en stund sjalstickning innan läggdags. I stickcaféet har de flesta av oss stickat samma mönster men av olika garn. Vad olika de blir! Jag stickar i ludd som vanligt, 60 % kidmohair och 40 % silke. Den väger absolut ingenting. Som bäst stickar jag kantspetsen med 1 000 000 maskor, ett varv tar en kväll. Tålamod, tålamod.
