Hemma igen!

Jag kom hem i onsdags och varit på jobb två dagar, det var bra med en kort vecka. Fast idag fick jag gå hem på grund av migrän så jag har sovit bort hela eftermiddagen. Imorgon ska huvudet väl vara bra igen.

För att återgå till Åland; på tisdag gjorde jag en tur till Havsvidden som är ett hotellområde på norra Åland. Där skulle vara häftigt att bo men det är för dyrt för mig. Men jag ville uppleva utsikten. Det var och är något magiskt med öppet hav och ljudet av vågor som slog emot land. Jag blev nästan hypnotiserad och ville inte lämna platsen.

Efter Havsvidden och lunch i Mariehamn körde jag på nytt till Eckerö eftersom jag missat Käringsund dagen innan. Hur kunde jag göra det? I alla fall, där spelade man in delar av Vi på Saltkråkan på 1960-talet. Stället påminde mig om Alesundet i Kristinestad därifrån min pappa och farföräldrar är hemma. Jag tycker om båthus; farfars doftade tjära och olja och det hängde nät på väggarna.

Käringsund är säkert en turistfälla på sommaren men nu var jag nästan ensam.

Vad tyckte jag om Åland? Det är 40 år sedan jag senast var där och jag minns ingenting av det så jag kan inte jämföra. För mig blev Åland en blandning av Österbotten och Gotland. Österbotten för att husen och trädgårdarna liknar och har intryck av Sverige. Och Gotlands och Ålands natur liknar i alla fall lite, de är båda öar med hav runtomkring.

Det var en god idé att bo lite utanför Mariehamn, avstånden är korta och allt nära. Jag åker gärna till Åland igen och helst utanför säsong trots att det begränsar lite; många restauranger och turistställen är stängda men det fanns alldeles tillräckligt att göra ändå. Denna gång var lugnet och avsaknaden av sysselsättning det viktiga.