Jag är begåvad med två målmedvetna (=grymt envisa) föräldrar, min pappas standarduttryck var i min barndom "men jag har tänkt så" och så gjorde vi så.
Jag har till min förskräckelse samma drag som min pappa, det märktes senast i fredags. Jag skulle hälla upp yoghurt men fick en stor fläck på klänningen. Istället för att byta klänning, tvättade jag bort fläcken (med klänningen på mig) så halva framsidan blev våt, försökte jag torka det mesta med fönen (med klänningen på mig) och strök jag den (fortfarande med klänningen på mig) eftersom jag tänkt ha just den klänningen i fredags. Det hjälpte inte att jag hade flera likadana rena klänningar att välja mellan men jag hade tänkt ha den gråa. Jag suckade inombords.
