Varje gång jag går till Uddskatan på Hangö udd funderar jag över varför jag inte gör det oftare. Senast jag var där var på nyårsdagen, alldeles för länge sedan. Nu har jag gett mig själv ett löfte, en gång per månad ska jag dit. Det kan väl inte vara så svårt, eller?
Idag var det tät dimma, sikten var nästan noll och allt var alldeles vitt. En mystisk känsla när allt är inbäddat i bomull, och mitt i det vita hörs gudingarnas oanden och tärnornas tjirp, tjirp. Det var fridfullt och väldigt avslappnande.
Ute på udden åt jag min chokladbit och följde med 10 svanar som simmade vid stranden. Några av svanarna var fjolårsungar för deras fjäderskrud var ännu inte helt vit.
Tärnorna gjorde sina reder längs vattenbrynet, de spanade efter spigg antar jag. De flyger samma rutt varje gång. Ändå är det svåra att få på bild, trots att de nästan stannade upp som att ge mig ens en chans att få dem fotograferade. Det lyckades dåligt idag, jag hade (igen) fel objektiv. Jag har inget bra objektiv för fågelfotografering, borde skaffa ett men de är asigt dyra.
Nu är jag passligt trött i kroppen och klar i huvudet. En ny vecka kan börja.
Comments