Våren kommer med stora steg, vitsipporna växer med fart trots bakslag med snö och köld. Krokusarna har redan blommat ut på mammas gård. Naturens gång fortsätter trots att världen annars är upp och ner.
Konstigt nog är jag lugn och tycker jag har det riktigt bra. Eftersom jag egentligen är en enstöring stör det mig inte att man inte ska umgås med folk. Jag träffar några på jobbet, tittar in till mamma med mat och träffar någon bekant på stan ibland. Det räcker för mig för tillfälle. Tids nog vill jag träffa folk igen och då hoppas jag corona viruset inte är lika aktivt längre.
Så jag njuter av naturens uppvaknande, bofinkar som sjunger och ljuset på kvällarna. Det blir nog bra.
